Hur har ditt barn det i skolan?
Mitt barn har inga inlärnings- och koncentrationssvårigheter men har alltid haft svårt att känna trivsel och trygghet i stora sammanhang med många jämnåriga. Det var kämpigt med ångest varje dag redan i femman-sexan. På högstadiet gick det inte längre, att vara i klassrummet med de andra och ångesten blev stark av att bara närma sig skolbyggnaden.
Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?
Mitt barn hade helt enkelt behövt en mindre klasse, mer lugn och ro, mindre stökighet och mer struktur och förutsägbarhet i skolan. En mjukade men ändå tydlig miljö.
Tyvärr kunde skolan inte erbjuda något bra upplägg. Vårt barn blev helt enkelt hänvisad till att sitta i biblioteket tillsammans med en handfull andra barn med liknande dåligt mående. I biblioteket förväntades han själv jobba med skolarbete men i stort sett utan något lärarstöd. Det gick till så att han skulle gå och hämta sina uppgifter i en låda där lärarna förväntandes lämna material och instruktioner dag för dag. Det var dock ofta som det inte låg något skolmaterial i lådan. I stället ägnades de 1-2 timmar han i bästa fall orkade vara kvar till att sitta av tiden utan något meningsfullt att göra, och med en oro att komma då mycket efter med allt att han inte skulle kunna få några betyg över huvud taget.
Ofta stördes han och de andra av att ordinarie elever knackade på glasväggarna in till biblioteket, som i och för sig var knapphändigt täckta av gardiner men i övrigt dåligt ljudisolerade. Mycket stressande! Skolan, som ligger i ett relativt välbeställt område, var redan fylld till bredden och utan möjlighet att erbjuda någon lugnare plats. Miljön var under all kritik för barnen. De elevassistenter som i bästa fall fanns på plats gjorde sitt bästa men var sönderstressade av att försöka få det hela att funka under orimliga omständigheter. Och barnen i biblioteket mådde skit.
Till sist blev vi uppmanade av biträdande rektor att byta skola eftersom hon konstaterade att de inte var särskilt bra på att hantera den här sortens problem. Men för att få komma till en mindre skola med små grupper måste man ha en diagnos…
Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?
Mer resurser och mer kunSäkerställ att det finns möjlighet att erbjuda en lugn skolmiljö för alla, det står klart att många barn idag inte orkar med år ut och år in av jättestora klasser och förväntan om att alla ska passa in i samma mall.
Men obs! Det handlar inte bara om resurser i form av mer pengar till skolan, utan om en massa annat – tex kan det vara hur lokalerna ser ut, hur stort elevantal som varje skola måste ta emot (detta var en kommunal skola med stor press att fylla klasser och lokaler till max pga underdimensionering/osynk i rel till stor inflyttning). Drt handlar även om personalens scheman: Säkerställ att det finns ”luft” och möjlighet till viss flexibilitet (tex att inte ha supermaxade scheman) för lärarna och andra pedagoger. (Hur ska man kunna möta elever som inte passar in i genomsnittsmallen om schemat är supertajt hela tiden?)
Satsa även på kompetenslyft och vidareutbildning inom psykisk ohälsa (obs! och även ”icke-utåtagerande”-diagnoser). Vår upplevelse är att skolan har extra svårt att se och fånga upp elever som mår dåligt i det tysta, de som kämpar på för att till slut bara krascha och inte orka mer. Vi har suttit i många samtal med skolan redan innan det gick såhär långt och försökt förklara vårt barns mående men bara mötts av oförståelse eftersom skolresultaten sett bra ut.
Jobba mer med förebyggande åtgärder! I vårt fall gick det väldigt långt innan skolan över huvud taget försökte möta upp; det var långa perioder av ”vänta och se” och under tiden blev situationen alltmer ohållbar, vårt barns mående allt sämre. Det är då många tragedier som inte skulle behöva gå såhär långt!