Hur har ditt barn det i skolan?
I 4,5 år har min blivande 13-åriga dotter varit utesluten från vanlig skolgång. Inga raster. Inga läxor. Inga skolkamrater. Ingen skollunch. Ingen skolavslutning. Att hon inte längre ”vill” är inte så konstigt, för under alla åren är det just precis det hon både fått höra (att det är hon som ”inte vill”) och genom skolans konstanta kvittering att det är hon som brister genom att inte lyckas ge henne en inkluderande skolgång
Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?
Trygga relationer, gemenskap. Det är där det börjar. För oss alla iofs – annars överlever vi inte. Men ännu mer viktigt är det för dessa barnen. Om barnen har en trygg relation så kan de dela med sig av vad som är jobbigt OCH bli hörda samt få det stöd som behövs för en var. Men det krävs att barnen faktiskt får uppleva tilitsfulla relationer i skolan. Att de får känna sig delaktiga, vara med i sammanhangen och få samhörigheten. Mina döttrar har aldrig fått det från någon av deras skolor. För vuxna tycks inte begripa att det är grundläggande mänskliga behov, utan de fokuserar på måluppfyllelse, bedömningsmatriser och normativt beteende mer än något annat.
Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?
Vänd på steken. Simulator. Låt alla vuxna få lära sig hur det är att ha autism, adhd, tourettes, ha syn- eller hörselnedsättning på ett autentiskt sätt och mer än bara ett par timmar. Enbart när människor får uppleva med sinne, intellektuellt och emotionellt vad det faktiskt innebär i vardagen, först då kan förändring ske genom samsyn och förståelse.