Hur har ditt barn det i skolan?
Jag vill börja med att berätta att jag är både förälder till ett barn med Ast1 och särskild begåvning i språk och har skolfrånvaroproblematik och jag är undervisande lärare på en gymnasieskola med specialpedagogisk inriktning (Magelungen).
Mitt barn 14år och upplever skolan, som hen uttrycker det ”tråkig”. Vilket leder till att hen inte vill göra något alls. Varför då? Är hens ständiga uttryck. Hen kräver alltid en motivering till allt som ska göras och köper hen inte lärandemålet/ syftet så blir det inget gjort. Allt detta, kamrater och struktur, gör att mitt barn har ökat sin närvaro nu. Det är en bra bit kvar men det går åt rätt håll.
Det har krävt jätte mycket från oss föräldrar innan hen fick möjlighet att hamna i denna klass. Vi har fått ta emot alla dessa oförstående kommentarer som, -hen är ju alltid glad i skolan, -bara hem kommer till skolan så löser det sig, -ni måste ställa krav på ert barn mm. Min tanke går till de barn som inte har föräldrar som orkar tjata. Som inte får möjlighet att hamna i ett sammanhang där skolan möter upp deras olika förmågor. Ser dem som utmaningar som ska lösas, istället för problem. Mitt barn har en bit kvar eftersom hen har hamnat efter mycket speciellt i matematiken och det är tveksamt att hen hinner jobba ikapp innan år nio är slut.
Om det fortsätter att ta de små stegen fram som det nu gör hinner hen kanske klart med de andra ämnena iallafall. Mitt barn är mer inkluderad i mindre klass med 15 elever och fler vuxna än hen var i klassen med 30 elever och en lärare. Här blir hen sedd och lyssnad på. Känner samhörighet med de andra eleverna i gruppen.
Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?
Sedan oktober 2021 har mitt barn nu fått gå i en mindre klass på skolan med andra elever som har någon form av NPF och specialintressen som föredrar att prata engelska. I denna klass är det 15 stycken elever med en en undervisande lärare (olika i alla ämnen) och två pedagoger (alltid samma) som extra stöd. Här jobbar de med de nio nyckelfrågorna, varför, vad, var, med vem, när, hur, hur länge, hur mycket och vad gör jag sen. Här finns en tydlig struktur som spar på elevernas energi, de känner att de blir sedda och saknade när de inte är där. Det finns någon som tar sig tid att berätta syftet med dagens uppgift. De har bra framförhållning i de schemabrytande aktiviteterna. Här har vi täta uppföljningar om hur det går. Där vi slutar med det som inte funkar och utvecklar det som går bra. Vi fokuserar på vad som går bra och inte det som går dåligt. De har en bra möjlighet att bygga en bra relation till mitt barn. Detta var det lite av i de klasser mitt barn gick i tidigare. Lärarna var fantastiska och gjorde vad de kunde med de förutsättningar de hade. Det fans helt enkelt inga resurser att sätta in. Det var en ensam lärare med 30 elever. Det är nu i den nya klassen som gör att vi NU kan börja gå framåt. Synd bara att vi inte fick detta stöd när det började bli problem med närvaron i årskurs 5. Det tog två och ett halvt år. Tyvärr vet jag att vi har haft tur.
Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?
Politikerna ska se till att det finns många vuxna kring eleverna. Pengar till Ett starkt EHT på alla skolor. Möjlighet till klasser med Max 20 elever och tvålärarsystem. Möjlighet att skapa en specialpedagogisk klass i alla skolor. Fler pedagoger på fritidshemmen och stor satsning på rastverksamheten. Det sker så mycket på rasterna som är mer energitappande än återhämtning till nästa lektion. De ska lyssna på vad lärare har bett om de senaste 15 åren.