Hur har ditt barn det i skolan?
Jag har ett barn med autism, adhd, dyslexi samt epilepsi. Jag har även ett barn som har ångest. Oavsett vilka svårigheter mina barn har så handlar det alltid om resursbrist samt att barnen ska lära sig att göra det dom ombeds om.
Barnet ska förändras istället för att skolan ska förändra. Barnet med autism har svårt för förändringar, för klassrumsmiljön, många elever på samma plats osv. Om något plötsligt händer så klarar hn inte utföra uppgifterna eller så kanske hn blir hemma någon dag från skolan. Barnet med oro är också påverkad av förändringar. Oftast tar hn sig till skolan men kommer inte in till lektionen eller så kommer hn inte hemifrån. Är någon av kompisarna sjuka så är h*n också ”sjuk” för det blir för otryggt utan dom. Jag som förälder behöver hela tiden förmedla mellan barnet och skolan för att anpassningar behöver göras.
Förståelsen kring ett barn med ångest brister. Många gånger har jag fått till mig att pusha henne mer och påmint om skolplikten. Att mitt barn sitter med andningssvårigheter när ångestattacker blivit för stora har inte haft så stor betydelse. Det känns som skolan tycker att jag som förälder jamsar med och tillåter barnet vara hemma. Medans jag som förälder sliter ihjäl mig för att få rätt anpassningar till mitt barn. Skolan går bättre för barnet med ångest nu, det är ”bara” 2-3 lektioner i veckan hon är borta ifrån eller någon dag. Pojken med autism har fått ökad förståelse samt anpassningar i samband med skolbyte så även där går det bättre. Det är dock fortfarande bristande i förståelse ibland kring hur man ska pusha barnen utan att dom misslyckas samt att många vuxna inte alltid förstår att barnet vill till skolan men lyckas inte alltid. Får känslan av att många tror att dom kan men inte vill. Det är ledsamt att människor som jobbar med barn har den synen kring dessa barn med svårigheter.
Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?
I alla våra år kring våra barn och skolan så har det handlat om resursbrist, kunskapsbrist samt ekonomin. Först vill inte skolan inse vad barnet behöver. När dom väl inser att det inte är hanterbart så pressar dom oss i hemmet för att problemet ligger där. Att jag som förälder pressat skolan i några år för att uppmärksamma barnets problematik verkar inte ha någon betydelse. När dom väl inser att detta inte går så erbjuder dom att förflytta barnet trots att mer finns att göra på skolan. Jag önskade att skolpersonal lyssnade mer på barnet samt föräldern när vi lyfter vad som skulle hjälpa. Jag önskade att det vore lättare att få anpassningar samt resurser in i klassrummet när det är många elever med svårigheter så alla hinner få hjälp. Jag önskade att lärarna fick mer hjälp och resurser i klassrummen så dom själva slipper tappa ork och tillslut bli sjukskrivna. Men i första hand önskar jag att man som skolpersonal ser barnet, ger det trygghet samt tror på det barnet förklarar. Om barnet säger att det inte kan så tro på det och försök hitta nya möjligheter för att lyckas.
Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?
Utbilda personalen mer kring barn med olika funktionsvariationer så som autism,adhd, ångest/oro osv. Mer kunskap kring lågaffektivt samt att inte skuldbelägga barnen när det inte går som läraren sagt. Sätt in mer resurser i klassrummen så lärarna orkar vara bra lärare. Mer resurser så alla elever får den hjälp dom behöver. Upplever att mitt barn ofta inte får hjälp för lärarna inte hinner. Jobba för att vara flexibla och anpassa efter barnets behov och inte efter hur skolan alltid har gjort. Våga ha öppna ögon för att hitta nya vägar.
/Förälder