Hur har ditt barn det i skolan?
Nu är min son vuxen men han lider i perioder av depression p g a sina upplevelser av skolan. Hans autismutredning pågick inför skolstart och därför gick han ett extra år på förskolan. Jag ville att han skulle gå på samma, lilla skola som hans storebror men fick istället skolplacering på en mycket större skola. Läraren hälsade inte ens på mig när jag presenterade mig och min son första dagen, då hade hon hjärtligt tagit alla andra barn i handen. Men inte min son, hennes leende försvann när jag förklarade vem min son var och jag förstod att det här är en lärare som inte tror på autism och inte vill ha ett ”sådant” barn i sitt klassrum. Hon sa alltid att allting gått bra. Men jag märkte också att hon bemötte min sons assistent nedlåtande, en underbar människa som frivilligt slutade på förskolan för att följa min son in i skolan första åren. Min son uttryckte inte för mig att han mådde dåligt men överraskade mig på ett utvecklingssamtal genom att hugga med en blyertspenna mot läraren. Hon låtsades som ingenting och log bara syrligt men jag fick en chock eftersom min son alltid var oerhört lugn och stillsam.
Strax efter blev jag kallad till möte hos rektorn, det var några dagar före jullovet första årskursen. Han ser hård och kall ut och jag får ont i magen. Han säger att de inte har råd att avlöna min sons assistent så hon får sluta i och med jullovet. Jag känner hur jag sjunker ner i ett slukhål. ”Vad händer med min son då”? säger jag. ”Ja, vad tror du? Han kan inte gå kvar här. Han slutar också nu.” Jag var i chock, trodde inte det var sant. Visste inte då att detta bara var början på återkommande problem uppifrån och neråt mot de svagaste. Ingen ny skola på två månader, ingen från kommun eller skolförvaltning som hörde av sig med besked om var min son skulle vara nu. Vi fanns inte längre. Till sist fick jag genom ett tips från någon tag på en speciallärare på just den skola min äldste son gått och som jag från början velat (och trott) att min yngste son skulle gå på. När hon fick höra om min situation satte hon genast igång en process och jag förstod att hon blev rasande på hur vi blivit behandlade. Han fick börja i specialklass och sedan steg för steg komma in i den vanliga klassen och han togs emot så kärleksfullt och underbart.
Historien slutar inte här men jag orkar inte redogöra för alla år ända upp t o m internat på gymnasiet för det har varit flera skolor och olika miljöer, ett lotteri. Vi var tvungna att lämna den underbara lilla skolan eftersom han inte fick skoltaxi från den nya stadsdel vi flyttade till. Och på den nya skolan blev det stora problem på olika sätt och han utsattes för grov mobbning. Hans assistent där var också assistent till ytterligare en pojke med autism, en annan pojke med ADHD och en flicka med diabetes. En assistent på fyra elever! Inte rektorns fel eller lärarens, de var underbara men de var en skola som fick sämre och sämre ekonomi, en ”problem”skola som fick mindre och mindre pengar av kommunen! Hur kan kommunen göra så i ett område med svårigheter? Samtidigt fick skolkuratorn din tjänst utvidgad till ytterligare två skolor. Förfärligt. Jag har så väldigt mycket mer att skriva men det är känslomässigt krävande så det räcker nu. Min son har mått väldigt dåligt psykiskt och anklagar skolan för det. Han hatar hur skolan ser ut för barn och tonåringar med NPF.
Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?
Vi fick stöd på högstadiet (6 – 9) då han äntligen fick gå i specialskola. Men min son tycker att det stöd han fick där borde han ha fått på en vanlig skola. Det behövs mer personal, mer lämplig personal och personal som inte går på knäna under för stora arbetsbördor. Det behövs lämpligare arkitektur, material som dämpar ljud, lugn inredning, mycket gröna ytor, det måste finnas utrymme för lugn och frid för alla på en skola.
Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?
Läsa på, tvingas utbilda sig – tillsammans med tjänstepersoner som arbetar inom LSS och på FK. Utbildning! Så att de vet vad de har ansvar för. Det ställs för lite krav på kommunpolitiker vad gäller utbildning i humana frågor.
/Förälder